En liten rapport
Från torsdag och fram till nu verkar vara det som kan klassas som intressant för tillfället. Kan ju börja med att meddela att jag skickade in min psykologiuppsats i onsdags kväll, och Linda måste ha satt alla världsrekord i läsning och bedömning. Jag frågade på eftermiddagen om hon hade fåt den, men hon hade tydligen hunnit med att bedöma den också. Wohoo, sa jag när jag läste kommentarerna och noterade att jag fick MVG på den. Riktigt nice.
Torsdagen innebar också att vi gick lös med roller och penslar i grupprummet litegrann. Nu har vi målat klart mer än halva rummet och det är inte alls lika läskigt rosa längre. Färgen börjar likna den vi valde allt mer och det är ju bra. Av någon anledning har jag fått i uppgift att måla närmast taket. Varför då? Jag är ju inte precis den som är längst. Jag har fått klä in ett bord i papp som jag kan stå på. Michaela var också uppflugen på ett bord och målade runt fönstret när hon av någon anledning fick för sig att kliva ner därifrån. Jag stod och målade som bäst när jag hörde ett lätt plaskande ljud följt av ett skrik. Vi hade skämtat hela veckan om att någon skulle komma att kliva i färghinken, men det var ju inte meningen att det skulle ske. Emma sjönk ihop i ett skrattsammanbrott på golvet och jag vek mig dubbel i skratt där uppe på bordet. Michaela själv skrattade också. Lennart klampade in och såg allmänt matt ut och utbrast något i stil med "varför skulle jag drabbas av er?" innan han tog sin nyckel och låste in oss, något som han kallade för en symbolisk handling. Tomas kom in och såg först lite allvarlig ut, typ "va!?!, näää, allvarligt!?!" innan han brast ut i värsta asgarvet. Jag misstänker att trampet i färghinken var dagens samtalsämne i personalrummet.
På torsdagskvällen besökte jag Hagaskolans ”öppet hus”. Jag gick främst dit för att träffa några av mina gamla lärare, men väl där kände jag mig mest vilsen. Det fick till följd att jag följde med niofyra istället. Det kändes lite galet att vara med på deras engelska. Jag hade liksom aldrig sett människan de har som lärare förut, men ändå. Jag såg i alla fall till att träffa Diana, och det var ju nästan viktigast. Sedan passade jag på att ställa Niklas mot väggen lite, och han menade att han ALDRIG medvetet undvikit mig. Nähää, tyckte jag då. De hade svenska också, vilket fick till följd att jag fick träffa Linda. Det kändes liksom bara som "heej, du sabbade mitt poängmål", jag vill liksom inte inse att jag är dålig på engelska.
Igår var det fredag, något som innebar sista dagen före höstlovet. Det är i vanliga fall inte särskilt roligt att inleda en fredag med en dubbeltimme i matte, och särskilt inte sista dagen före lovet. Jag hann i alla fall med ungefär det jag skulle, och det var ju bra. Att ha behövt ta hem matten över lovet hade varit döden. Efter matten hade vi i vanlig ordning kemilab. Det är det roligaste i skolan, även om det oftast efterföljs av en labrapport som ju inte är så rolig. Efter kemin kom Malin och hälsade på mig. Eftersom de hade öppet hus på torsdagen så var de lediga igår. Hon fick vara med på våran naturkunskap, vilket nog inte uppfattades som så roligt. I och för sig gör det inte det av någon, men ändå. Naturkunskap är i och för sig intressant, men inte de tre sista timmarna på fredagar, och särskilt inte de tre sista timmarna före lovet. Vi hade genomgång och diskussion om försurning hela tiden, dessutom såg vi två filmer om ämnet. Sedan fick man lov, det bästa med skolan. Jag och Malin traskade hem till Rebecka och hade något slags beslutsfattande möte angående födelsedagsfirandet av Hanna, som vad jag förstår ska äga rum på torsdag. Det var värsta ruschen hemma hos Rebecka. Typ hela hennes släkt hann med att komma och gå under tiden vi var där, och hon förkunnade att det var så jämt. Tänk om det kunde vara så hemma hos mig en endaste gång förutom vid födelsedagar, vad trevligt det skulle kunna vara.
Mina skolkort kom igår också. Det var riktigt nice, för de blev riktigt bra. Det enda som är fel är väl att jag inte har den frisyren längre, men vad fan. Jag klippte mig ju dagen efter fotograferingen, vad matt man kan bli.
Igår kväll spisades det tacos här hemma och jag laddade inför fluktandet på idåål. Jag har stora bekymmer med vem jag ska heja på och vem jag vill skicka därifrån. Jag tror att jag tycker att Linda var en av de sämre (shit vad alla heter Linda i det här inlägget X'D), så det var inte det värsta som kunde hända att hon åkte ur. Hon var ju dock en av de koolaste någonsin, så det var ändå lite bistert. Markus är nog bäst tror jag, han är liksom nästan ett Halleluljah Moment. Alla är ju bra det blir stora problem det här.
Imorse, lördag, var det upp tidigt som gällde för att infinna sig på Hoforshallen och ta hand om fiskarna. Fem tappra, söta, goa ungar med Wilma i spetsen, de är så charmiga. Jag fick ta hand om uppvärmningen idag också. Jag kände mig lite dum när mor var med och liksom agerade uppvärmningsbehövande, det kändes som om hon prövade ut mig litegrann. Sedan gjorde jag mig av med ett par baddräkter som jag inte har använt på flera år. De bor numer hemma hos Emma, där de kanske kan bli slitna med hälsan. Det är liksom bättre än att de hänger i min garderob och aldrig blir använda.
Jag har även gjort en gärning för friluftsfrämjandet idag. Mor släpade med mig ut på promenad, men så himla svårmedsläpad var jag inte. Vi hamnade till slut i skogen bland trattkantarellerna. Det är egentligen ganska mysigt att gå i skogen, det är lugnt och man kan vara ensam med sina tankar liksom. Att det sedan är jättetråkigt att plocka svamp är ju en annan sak, men är man i skogen kan man väl lika gärna göra lite nytta också.
Torsdagen innebar också att vi gick lös med roller och penslar i grupprummet litegrann. Nu har vi målat klart mer än halva rummet och det är inte alls lika läskigt rosa längre. Färgen börjar likna den vi valde allt mer och det är ju bra. Av någon anledning har jag fått i uppgift att måla närmast taket. Varför då? Jag är ju inte precis den som är längst. Jag har fått klä in ett bord i papp som jag kan stå på. Michaela var också uppflugen på ett bord och målade runt fönstret när hon av någon anledning fick för sig att kliva ner därifrån. Jag stod och målade som bäst när jag hörde ett lätt plaskande ljud följt av ett skrik. Vi hade skämtat hela veckan om att någon skulle komma att kliva i färghinken, men det var ju inte meningen att det skulle ske. Emma sjönk ihop i ett skrattsammanbrott på golvet och jag vek mig dubbel i skratt där uppe på bordet. Michaela själv skrattade också. Lennart klampade in och såg allmänt matt ut och utbrast något i stil med "varför skulle jag drabbas av er?" innan han tog sin nyckel och låste in oss, något som han kallade för en symbolisk handling. Tomas kom in och såg först lite allvarlig ut, typ "va!?!, näää, allvarligt!?!" innan han brast ut i värsta asgarvet. Jag misstänker att trampet i färghinken var dagens samtalsämne i personalrummet.
På torsdagskvällen besökte jag Hagaskolans ”öppet hus”. Jag gick främst dit för att träffa några av mina gamla lärare, men väl där kände jag mig mest vilsen. Det fick till följd att jag följde med niofyra istället. Det kändes lite galet att vara med på deras engelska. Jag hade liksom aldrig sett människan de har som lärare förut, men ändå. Jag såg i alla fall till att träffa Diana, och det var ju nästan viktigast. Sedan passade jag på att ställa Niklas mot väggen lite, och han menade att han ALDRIG medvetet undvikit mig. Nähää, tyckte jag då. De hade svenska också, vilket fick till följd att jag fick träffa Linda. Det kändes liksom bara som "heej, du sabbade mitt poängmål", jag vill liksom inte inse att jag är dålig på engelska.
Igår var det fredag, något som innebar sista dagen före höstlovet. Det är i vanliga fall inte särskilt roligt att inleda en fredag med en dubbeltimme i matte, och särskilt inte sista dagen före lovet. Jag hann i alla fall med ungefär det jag skulle, och det var ju bra. Att ha behövt ta hem matten över lovet hade varit döden. Efter matten hade vi i vanlig ordning kemilab. Det är det roligaste i skolan, även om det oftast efterföljs av en labrapport som ju inte är så rolig. Efter kemin kom Malin och hälsade på mig. Eftersom de hade öppet hus på torsdagen så var de lediga igår. Hon fick vara med på våran naturkunskap, vilket nog inte uppfattades som så roligt. I och för sig gör det inte det av någon, men ändå. Naturkunskap är i och för sig intressant, men inte de tre sista timmarna på fredagar, och särskilt inte de tre sista timmarna före lovet. Vi hade genomgång och diskussion om försurning hela tiden, dessutom såg vi två filmer om ämnet. Sedan fick man lov, det bästa med skolan. Jag och Malin traskade hem till Rebecka och hade något slags beslutsfattande möte angående födelsedagsfirandet av Hanna, som vad jag förstår ska äga rum på torsdag. Det var värsta ruschen hemma hos Rebecka. Typ hela hennes släkt hann med att komma och gå under tiden vi var där, och hon förkunnade att det var så jämt. Tänk om det kunde vara så hemma hos mig en endaste gång förutom vid födelsedagar, vad trevligt det skulle kunna vara.
Mina skolkort kom igår också. Det var riktigt nice, för de blev riktigt bra. Det enda som är fel är väl att jag inte har den frisyren längre, men vad fan. Jag klippte mig ju dagen efter fotograferingen, vad matt man kan bli.
Igår kväll spisades det tacos här hemma och jag laddade inför fluktandet på idåål. Jag har stora bekymmer med vem jag ska heja på och vem jag vill skicka därifrån. Jag tror att jag tycker att Linda var en av de sämre (shit vad alla heter Linda i det här inlägget X'D), så det var inte det värsta som kunde hända att hon åkte ur. Hon var ju dock en av de koolaste någonsin, så det var ändå lite bistert. Markus är nog bäst tror jag, han är liksom nästan ett Halleluljah Moment. Alla är ju bra det blir stora problem det här.
Imorse, lördag, var det upp tidigt som gällde för att infinna sig på Hoforshallen och ta hand om fiskarna. Fem tappra, söta, goa ungar med Wilma i spetsen, de är så charmiga. Jag fick ta hand om uppvärmningen idag också. Jag kände mig lite dum när mor var med och liksom agerade uppvärmningsbehövande, det kändes som om hon prövade ut mig litegrann. Sedan gjorde jag mig av med ett par baddräkter som jag inte har använt på flera år. De bor numer hemma hos Emma, där de kanske kan bli slitna med hälsan. Det är liksom bättre än att de hänger i min garderob och aldrig blir använda.
Jag har även gjort en gärning för friluftsfrämjandet idag. Mor släpade med mig ut på promenad, men så himla svårmedsläpad var jag inte. Vi hamnade till slut i skogen bland trattkantarellerna. Det är egentligen ganska mysigt att gå i skogen, det är lugnt och man kan vara ensam med sina tankar liksom. Att det sedan är jättetråkigt att plocka svamp är ju en annan sak, men är man i skogen kan man väl lika gärna göra lite nytta också.
Meddela din åsikt
Trackback