Bara Sara

Det är den 10:e april 2008. Jag har varit konstant nervös i två veckor. Aldrig tidigare har jag haft sådan ångest för någonting under så lång tid. Nu sitter jag på Lovéns trafikskola i Sandviken och hyperventilerar. Minutrarna känns som timmar. Jag ska alldeles strax köra upp. Jag går ut till bilen, får först köra en vända med min vanliga körlärare innan han byts ut mot en inspektör från vägverket. Inspektören ber mig att skriva på ett papper, det blir den spretigaste underskriften jag någonsin gjort. Sedan tar jag ett djupt andetag och med ett fast grepp om ratten rullar jag ut från vägverkets parkering. Nervositeten är nästan borta. Jag bestämmer mig för att se ALLT. Efter 29 minuter är jag tillbaka på den parkeringen. Inspektören säger "Sara, mums filibabba" och sätter ett stort kryss i den gröna rutan. Jag har körkort. På kvällen åker jag ensam i en bil för första gången. Volymen är hög på stereon och jag pratar högt med mig själv för att ignorera det tomma passagerarsätet. Resan går till simhallen. Första resan med körkort.