Bara Sara

Jag är i uppis igen. Det var jobbigt att pussa Kalle hejdå för två veckor nu när vi kamperat ihop i nästan tre månader. Oh ja. Men han följde med mig hit i alla fall. Hellre att han åker hem utan mig än att jag åker hemifrån utan honom. Oh ja. Men jag vet att jag kommer att ha roligt. Det är det bästa. Jag ska alldeles precis nu bege mig ut i uppsalamörkret och dansa loss med några av mina klassisar. De har varit på sittning. Jag missade att anmäla mig. Jag kommer på släppet. Jihooooooo.

Puss