Bara Sara

Finaldagen var underbar. Hur bra som helst. Det var roligt och det var sorgligt. Jag skrattade och grät om vart annat. Skrattade för att det var en underbar avslutning på mitt livs överlägset bästa veckor och grät för att det var just slutet. Nu finns det inget Rekå mer. Inga isbrytande rymdfilurer som kommer och leker lekar. Inget kramtält med fadderkå dit man kan gå med sina dumma frågor och ingen Paula som sprider glädje i klassen.

Jag hade häftigaste tjejen i min klass. Paula. Hon hade blått hår, var enormt utåtriktad, pratade med alla och fick alla att prata med varandra. Men hon var inte på riktigt, hon var fejkrecce, en av de "månar" som hade i uppgift att göra just ovanstående. Jag diggade henne extremt mycket och blev riktigt ledsen den dagen jag fattade att hon inte skulle gå i min klass. Fejkreccarna blev mer och mer extrema för varje dag, de hade roller som de gick mer och mer in i, så det dröjde inte enda till finaldagen innan vi fattade. Paula skulle vara Plupp. Det började mer blått hår och grova skor, gick över till enbart bruna kläder och röd halsduk, för att senare i eskalera i både näverkont, träkåsa med lingondricka, blåbärskorg, renfäll och en cykel pimpad med horn och bjällra. Och namnet Paula Luup skulle leda till plupp. Andra fejkreccar var exempelvis Love Fredriksson som Hippie (peace&love), Ally D Porton som Dolly Parton, Stellan Kämpe som Kenny Starfighter (stella = stjärna = star), Mark Rock som Ingemar Stenmark, Hanna Lulu som hawaiibrud och Li Tivót som tivolibrud. Ett jättebra koncept, men ändå sorgligt. Jag kommer sakna Paula, eller Hanna som hon egentligen hette. 

Åter till finaldagen. Vi började med att cykla till fyrispark, hur långt som helst, och efter det bussades vi ut till högarna i gamla uppsala. Avslutningen där var riktigt maffig. Efter att alla fikat och dansat reccedansen tillsammans fick vi lägga våra samveten i en skattkista och sedan sätta oss i en slänt ner mot vattnet. När vi satt där kom Rekå in på led och jag tänkte att de bara skulle typ kliva i en båt och sedan försvinna, men vi ficxk se dem ta av sig cape och glasögon och sedan le. Det var häftigt vilken stor skillnad ett leende och ett par ögon gjorde med ett ansikte.

Finalgasquen var mycket trevlig den med. Jag hade mycket trevligt sällskap vid bordet så middagen gick hur fort som helst. På släppet sedan fick vi chansen att prata med Rekå civilt. Det var verkligen jätteskönt. Roligast av allt var att prata med Mija, som var Binär, och få reda på att hon hittat min blogg av en ren slump och inte sökt upp den för att kunna konfrontera mig mer saker (som de som ringde hem till föräldrar gorde), utan att hon hittat den och läst i den av eget intresse. Hoppas att du fortsätter.

Finalgasquen höll igång ända till fyra på morgonen. Jag höll igång ända till fyra på morgonen. Det var ett väldigt intressant faktum att jag skulle åka med ett tåg tjugo över åtta. Kom hem tio i fem, klev upp sju. Jippie.

Nu har jag varit hemma hos mor och far över helgen. Det var väldigt skönt att komma hem och andas lite en bit bort från storstadsstressen. Det var också väldigt skönt att få mysa med kärleken samt träffa bästa hoforsbrudarna igen. Malin och Hanna var här och fikade en sväng med mig igår och på kvällen blev det en standard torsåkerwalking med Ida. Trevligt.

Jag hade inga lektioner eller föreläsningar idag så jag kommer inte åka tillbaka till Uppsala förrän ikväll. Det var väldigt skönt att få en extra dag hemma eftersom jag inte kunde åka hit redan i fredags.

Snart kommer älsk hit, han har lovat att skjutsa mig till Gävle ikväll.

Peace.



Avslutar med en bild på mig och Fröken Fi från när vi lekte "tre små loppor sitter i ett hår", hittad på recce.se