there is no reason, there is no right
Hej!
Nej, hon var visst inte död.
Men längesen jag skrev var det.
Saken är biff, som älsklingen skulle ha uttryckt det, att jag har köpt en ny telefon. För hela 47 kr har jag nu en Nokia 5610 XpressMusic som är jättetuff och jättefin och jättebra (hoppas jag). Det är så att vännerna på Siba lyckades krångla till det mer än vanligt, men det gjorde inte sådär förfärligt mycket tyckte jag. Mitt telefonfanskap gick ju sönder på Kreta. Fukt på kretskortet visade det sig vara. Först fick jag ett sms där det stod att skadan inte täcktes av garantin men bara två timmar senare, när jag godkänt ett kostnadsföslag på 188 spänn att de skulle laga den ändå, ringde de och sa att telefonen inte gick och laga. Människan hävdade att eftersom jag godkänt kostnadsförslaget så var det fritt framför dem och skrota min telefon. Ingen garanti gällde, ingen försäkring täckte. Dummies. Mamma slet åt sig luren och lyckades efter många om och men få till stånd att jag skulle få min telefons värde som presentkort så att jag skulle kunna köpa en ny telefon. Så blev det. Hur som helst blev det en mellanskillnad på 300 som jag skulle betala själv, men när mamma betalade det med siba-kortet fick hon rabatt på hela telefonen varför rabatten blev 250 spänn. Återstoden; 47 kronor. Affärer.
Just nu är jag däremot knappt vid liv. Jag har sprungit 2 kilometer samt tränat pump i en timme idag. Jobbigt värre. Jag hatar att springa. Verkligen. Det är det värsta jag vet. Cooper-test i idrott B var det. Vi skulle få fram vår syreupptagningsförmåga med hjälp av 2 km löpning och något fjåll på en träningscykel som jag gjorde förra veckan. Enligt cyklingen påstod herr G att jag skulle kunna springa på nio och en halv minut. I helvete heller. Det tog nästan 13 och jag var död när jag kom imål. Jag hatar att springa.
Jag borde göra en massa matte men jag är opepp. Jag vill inte veta av matte E. Ligger en massamassamassa efter redan men jag orkar inte hålla på och försöka komma ikapp. Fast jag borde. Verkligen. Dessutom nalkas prov i fysik nästa onsdag och i kemi nästa fredag. Vill inte.
Nu dör vi ihop.
Nej, hon var visst inte död.
Men längesen jag skrev var det.
Saken är biff, som älsklingen skulle ha uttryckt det, att jag har köpt en ny telefon. För hela 47 kr har jag nu en Nokia 5610 XpressMusic som är jättetuff och jättefin och jättebra (hoppas jag). Det är så att vännerna på Siba lyckades krångla till det mer än vanligt, men det gjorde inte sådär förfärligt mycket tyckte jag. Mitt telefonfanskap gick ju sönder på Kreta. Fukt på kretskortet visade det sig vara. Först fick jag ett sms där det stod att skadan inte täcktes av garantin men bara två timmar senare, när jag godkänt ett kostnadsföslag på 188 spänn att de skulle laga den ändå, ringde de och sa att telefonen inte gick och laga. Människan hävdade att eftersom jag godkänt kostnadsförslaget så var det fritt framför dem och skrota min telefon. Ingen garanti gällde, ingen försäkring täckte. Dummies. Mamma slet åt sig luren och lyckades efter många om och men få till stånd att jag skulle få min telefons värde som presentkort så att jag skulle kunna köpa en ny telefon. Så blev det. Hur som helst blev det en mellanskillnad på 300 som jag skulle betala själv, men när mamma betalade det med siba-kortet fick hon rabatt på hela telefonen varför rabatten blev 250 spänn. Återstoden; 47 kronor. Affärer.
Just nu är jag däremot knappt vid liv. Jag har sprungit 2 kilometer samt tränat pump i en timme idag. Jobbigt värre. Jag hatar att springa. Verkligen. Det är det värsta jag vet. Cooper-test i idrott B var det. Vi skulle få fram vår syreupptagningsförmåga med hjälp av 2 km löpning och något fjåll på en träningscykel som jag gjorde förra veckan. Enligt cyklingen påstod herr G att jag skulle kunna springa på nio och en halv minut. I helvete heller. Det tog nästan 13 och jag var död när jag kom imål. Jag hatar att springa.
Jag borde göra en massa matte men jag är opepp. Jag vill inte veta av matte E. Ligger en massamassamassa efter redan men jag orkar inte hålla på och försöka komma ikapp. Fast jag borde. Verkligen. Dessutom nalkas prov i fysik nästa onsdag och i kemi nästa fredag. Vill inte.
Nu dör vi ihop.
Meddela din åsikt
Trackback