there's no where to run

Det blev inte under 44. Det blev 44,07. Okej, surt? Att det ska vara så svårt att komma under det? Jag börjar känna mig på riktigt dålig. Eller vänta nu. Hur mycket tränar jag? Och hur mycket tränar de 95:or som simmar fortare än mig? Är det konstigt att man inte utvecklas när man är ungefär lika seriös som en ladugårdsvägg? Nä? Men varför gnälla då? Åh fan, vet inte. Jag är ganska nöjd egentligen ju. Det gick ungefär som jag trodde. Och det var rätt så roligt. Ja. Vi säger det. Cup på måndag. Vad ska simmas då?


Igår provade jag förresten på livet som bilmekaniker. Ja. Intressant skit. I brist på bättre att göra följde jag med Carl till hans andra hus och tittade på när han skruvade isär ungefär en halv motor. Varför? Tjaa. hade som sagt inte så mycket annat att göra, och det var ju rätt uppfriskande att slåss med mygg. Men ja, kunde ju råka snappa upp lite information och kanske i framtiden verka lite mer intresserad av älsklingens gebit. Jag tog bort ett par skruvar själv också. Jag är bäst. Eller vänta nu, jag blev mest bara oljig. Fett oljig. Och det var kallt.


Väntar på älskling nu.

Hejdå

Meddela din åsikt

Välkommen att meddela din åsikt:

Jag heter:
Självklart återkommer jag

Maila mig på:

Jag lockar bloggläsare hit:

Det jag vill dela med mig av:

Trackback