Bara Sara

En nattblogg i anslutning till sömn kommer här. Kände bara att jag skulle slänga ur mig något före snarkning.

Glömde bort att berätta om mina rutiga byxor igår. Jaa, jag köpte ett par rutiga byxor i Gävle innan jag gick på konserten. De bara skrek åt mig att de ville bli mina. Satt som en smäck (eller stavas det med e, nej..?) gjorde de också. Röd- och svartrutiga är de och jag känner mig som en clown i dem. Riktigt hett till mina prickiga converse är det. Det var så skojigt att se mammas min när jag visade mig i dem. Jag hade snackat om ett par randiga med henne, ett par som jag dessvärre inte kunde ha, så hon blev helt chockad. Bara satt i soffan och gapade och stirrade, mållös. Tack mamma. Sen skulle hon trassla sig ur situationen och hävda att de inte alls var fula. De var minsann roliga bara man vant sig. Bara man vant sig? Hahah säger jag bara. Men gott folk, det är helt okej att tycka att jag är dum i huvudet och att det är det fulaste ni sett, det kanske rent av är lite av syftet att de ska vara lite fula och fruktansvärt roliga. Så när ni ser människan i de rutiga byxorna, dra en skrattsalva för all del. 

Idag åkte jag hem till Ida i mina rutiga byxor. Hon hävdade att de inte alls var så fula som hon trodde att de skulle vara. Tack då. Det blev en rolig dialog i alla fall.

Ida: De var faktiskt inte så fula som jag trodde
Idas mor: Nej, jag tyckte de var fräna jag.
Ida: Det var lite Sara-stil, men definitivt inte Ida-stil.
Idas mor: Jag har bara lite fel form.
Ida: Vadå, så du skulle ta på dig ett par rutiga byxor om du vore smalare?
Idas mor: Ja, lätt!
Ida: Ja men du är ju störd du också!

Haha, undrar hur det var det där med att de inte var så fula. Folk är så roliga x''D

Idan och jag sjöng lite SingStar 80's sen blev det en promenix i regnväder. Helt okej faktiskt, jag har verkligen saknat Torsan-prommen. Medans vi gick där meddelade Ida att hon tänkte att hon skulle lära mig åka skidor på påsklovet. I Idre. Oh my god, hon vet verkligen inte vad hon ger sig in på. Jag tackade ja i alla fall, lätt. Skitkul ska det bli även om jag kommer se ut som en jag vet inte vad. Jag har aldrig i hela mitt liv stått på ett par slalomskidor. Kommer bli min död vill jag lova. När vi kom tillbaka från prommen såg vi Heartbreak Hotel. Gud vad jag älskar den. Vi inser att vi kommer att ha en framtid som de där desperata tantaluringarna, Ida och jag. Hahah.

Väl hemma igen har jag ägnat en stor del av tiden åt att skicka bilder från konserten till en annan Ida. Jisses vad omständligt det var. Hon hade något haveri med MSN så det bara hakade upp sig hela tiden, men till slut fick jag över alla mina 38 hyfsade bilder. Jag var tvungen att förminska dem och strukturera dem och krångla en himla massa innan det fungerade.

Parallellt med detta tittade jag, mamms och papps på Wallanders Mastermind. Måste säga att det är den bästa Wallanderfilmen. Alla gånger. Det är få som man känner att 'fy satan vad läskigt det är', men denna är definitivt en av dem.

Jag skulle ha gjort en massa matte i helgen. Det blev inte så. Sorgligt va?

Nu är det natt.