Bara Sara

Jahapp. På sedvanligt Saramanér har bloggen lämnats åt sitt öde i nästan en vecka. Igen. Jag är ju jättedålig på det här. Uppryckning liksom. När jag måste sammanfatta fem dagar i samma inlägg blir det bara rörigt. Usch. Fy Sara.

I alla fall då. Det blev ju inte direkt någon träning på AeroStep i onsdags. Jag var så galet taggad inför det. När vi satt där och cyklade på tisdagen (ja, före branden liksom) så kom Cissi in och satte upp en lapp om att hon skulle köra spinning istället för Micke på onsdagen. Jag tränade spinning med henne som instruktör för ungefär hundra år sedan och jag kommer ihåg hur galet bra hennes spinningpass var och hur galet pepp man blev. Jäss, liksom. Jag bestämde mig för att igga simningen på onsdagen och försöka överleva både pump och spinning istället, men det blev ju som det blev med den saken. Jag hamnade på simhallen, och det är ju inte helt fel det heller.

Torsdag då. Två lektioner i skolan. Sedan helg. Mmmm. Anders var borta så vi hade ingen matte. Jag stannade dock kvar en timme extra i skolan så att jag kunde äta där innan jag åkte hem och köttade projektarbete. Det känns som om jag har kommit igång med det nu. Jag skrev en inledning och skämdes lite smått för att det blev så negativ. Jag blev tvungen att försöka få till en liten positiv undedrton så att det inte skulle låta som om jag tyckte att det var döden. Vem vill läsa en sån rapport liksom. Sedan skrev jag fyra områdesbeskrivningar. För att kunna få till dem bra var jag tvungen att knata ut och ta in lite nya intryck så att jag inte beskrev helt åt helvete. Done. 

Fredag var återigen lika med anti-skoldag. Vi har bara gått en vanlig fredag den här terminen. Det gör inte mig något att jag slipper släpa idrottskläder. Denna vecka var det operation dagsverke som gällde. Liksom jahapp. Det är ett gäng på SP som ska försöka göra Hofors "vänligast i Sverige" som slogan säger. De har som projektarbete att få upp Hofors på topp 10-listan över de kommuner som skänkt mest till världens barn. Alltså skulle det jobbas. Alternativet var att sälja böcker, såna här "noveller för världens barn" där priset oavkortat går till insamlingen. Det gjorde jag. Jag tänkte att jag flirtar in mig hos mamms arbetskamrater så lyckas jag säkert sälja någon. Man behövde sälja en, jag sålde elva. Duktig idiot. När jag kom hem satte jag mig och skrev lite på samhällskunskapsarbetet om rättigheter och värderingar. Trök. Efter ett tag tog jag kameran och gick ut i skogen. Ville ha lite luft och bara gå lite. Jag älskar att gå i skogen. Det är så mys. Jag gick runt kanalen. Me löövs that place. Jag höll på att kliva på en huggorm som låg mitt på stigen. Inte så koolt, fast ändå. Jag blev lite skraj men jag tänkte tuffa till mig och knäppa kort på den. Bara för att jag alltid är så himlans omständig så hann den ju såklart ringla iväg så jag fick ingen bild på den. Attans. 

Sedan åkte jag hem till Malin och lekte med henne och Hanna. Saknat Hanna massor. Tussilull. Vi inkräktade på Max rum och spelade guitar hero. Det var hur kul som helst, men svårt. Det var svårt att hålla ordning på fingrarna. När vi gitarrat oss ett tag åkte vi till Parma och käkade. Mums.

Idag var det upp i gryningen som gällde. Jag skulle ju gå en rond mot monstergruppen igen. Idag var de odrägliga. Usch. De vägrade lyssna och var allmänt blä hela tiden. Det var lite allmänt motigt hela processen. Jag simmade i alla fall 1100 meter på lite drygt en halvtimme när jag slängt upp monstren på land och därmed överlevt. Var lite taggad faktiskt. Det bästa med lördagmorgnarna är ju att man kan chilla bastu hur länge som helst efteråt, men idag var fanskapet avstängt. Lite matt jag blev då. Det var några ihärdiga som satt där inne i alla fall. Hahah.

Idag ska jag bara chilla och i princip inte göra någonting. Jag ska gå ut en sväng med min lilla kamera igen och försöka få till några höstbilder av i alla fall medelklass. Får se hur det går.

Tjooh