Bara Sara

Men ja. Hej hopp och känn dig välkomnad. Subjektet för dagen är träning, träning, träning och biologiprov. Trevlig läsning.

Just hemkommen från ett härligt uttömmnade spinningspass sitter jag och funderar om jag verkligen fick med mig hela kroppen hem. Benen känns liksom domnade och borta. Härligt. Jag har börjat gilla spinning, de tär helt sjukt. Så sent som i början av sommaren hatade jag verkligen att cykla. Alt som innebar träning för benen, eller konditionsträning i största allmänhet, var pest och pina. Mina cykelturer till jobbet på kollo och mina turer till Torsåker har dock vänt på steken. Att ta mig till AeroStep och sätta mig på träningscykeln och genomföra ett helt spinningpass ger sådan mental styrka, en endorfinkick utan dess like. Musklerna i benen skriker stanna, men hjärnan kan med vilja besegra dem. Att sedan kliva av, svettig och fullständigt tömd på energi, måste vara världens skönaste känsla. Då har man gjort något.

Träningsvärken dagen efter, som påminner om gårdagens ansträngning, är också riktigt skön. Att känna att man gjort något som fått kroppen att protestera. Mmm. Idag har jag härlig träningsvärk efter boxen igår. Det var jag och Rebecka och jag var jättetaggad att sätta fart på kroppen efter en hel veckas vila. Jag fick jättebra fart på mina krokar, kände verkligen att det tog bra och kvittot börjar komma på allvar nu med värkande axlar och överarmar. Baksidan av det träningspasset var förnedrinen som det innebär då man ska boxa över den andra tvärs över rummet med stor kudde. Eftersom vi bara var fyra så kunde vi inte göra stationer, så det blev det där istället. Jag kan ju inte rubba Rebecka. Hon står som fastgjuten i golvet i jag kommer ingen vart. Jag slåroch knuffar på den där jävla kudden och hon rör sig inte ur fläcken. Jag blir förbannad, känner mig nedtryckt, kastar handskarna och vi byter. Rebecka slår på mig och jag flyger som en jävla vante. Tio slag och jag sitter som uppklistrad i spegeln på andra sidan, och det är minst lika förnedrande. Jag, som ena studen kännt mig stark och vältränad, känner mig som världens klenis.

Eftrer boxen bar det av till simhallen. Jag fick lift med Anna dit eftersom hennes dotter simmade. Jag körde andra passet med min lilla gullgrupp. De är så söta. Igår var de nio stycken, tre nya med andra ord. Ett tvillingpar. Hjälp. De var verkligen kopior med enda undantaget att en hade blommiga bikinibyxor och den andra hade rosa. Shit vilket problem det där kommer att bli om de byter badkläder, antigen med varandra eller helt och hållet. Haha.

Jag orkade verkligen inte simma själv igår. Jag var helt slut och skakig efter boxen, som jag verkligen gav järnet på. Satt där och funderade på att hoppa i, men bestämde mig för att avstå.

Prylarna hamnade inte riktigt i kronologisk tidsföljd i detta inlägget, men det var väl skitsamma. Biologiprovet var det ju också. Jag vet inte vad jag ska säga. Det kändes.. konstigt. För det första fick jag inte skriva klart. När jag suttit i två timmar och bara precis hade börjat på sista frågan var det bara jag och Lina kvar. Lennart tröttnade på oss och vi fick göra sista frågan muntligt. Det ville inte jag. Det gick åt helvete. Han måste ju ha trott att jag inte kunde det alls, trots att jag skulle ha uttryckt mig väldigt annorlunda om jag skulle fått skriva. Jag blev lite grinig. Det jag skriver blir alltid så himlans mycket bättre än det jag säger. Men ja, vi får väl hoppas på det bästa och bli besviken som vanligt.

Tjoss.