Bara Sara

Seriöst. Jag har haft en av mina större chockupplevelser idag. Jag och Ida drog och tränade spinning efter skolan. Det gick väl sådär. Jag hade glömt astmamedicinen hemma så det var lite trögt att andas. Det blev inte precis bättre av att det började brinna i taket i omklädningsrummet efter typ halva passet. Det hade blivit något elfel så att en lampa fattat eld. Man såg hur takplattorna luckrades upp precis som papper och tjock, svartbrun rök vara vällde ut därifrån.  Det pågick någon form av barnlek ute i andra lokalen, så ledaren för det kom och knackade på dörren till spinningrummet och bara: "ursäkta att jag stör, men det brinner liksom så vi måste utrymma".

När sådana saker väl händer märker man vilken fruktansvärt liten betydelse en brandsäkerhetsutbildning eller utrymningsövning har. Det är inte så lätt att följa när det väl händer. För de första plockades vi inte ut genom den bakdörr som finns i spinningrummet, utan vi fick stövla rakt igenom den helt rökfyllda korridoren. För det andra tilläts alla att gå in i rummet där det brann och hämta sina kläder och andra saker. Varför? Det är helt sjukt vilken jävla materialist man är. Vad har mina kläder egentligen för betydelse i förhållande till min säkerhet? Jag förstår inte hur man tänker. Jag menar, jag fick nästan ångest för att jag glömde min lilla handduk i spinningrummet. Det är väl en av de mest värdelösa saker jag äger.

Väl ute fick jag värsta panikchocken. Jag hade inte fått någon luft alls där inne och det var hur äckligt som helst. Kombinationen ansträngning, brist på astmamedicin, rök, chock och panik var ingen hit i andningsväg. Tur att Ida fanns där och lugnade ner mig. Tack Kicki också. 

När vi stått där ute ett tag kom brandbilarna. Två stycken till och med. Sedan kom även en polisbil och en ambulans. Fullt pådrag med andra ord. Jag har aldrig sett en utryckning på så nära håll förut, och det är inget jag vill se igen. Det var lite som att se "Livräddarna" live. Ingen positiv känsla.     

Man märker även på vilket sätt folk är intresserade av andras olycka. Nyfikenheten slog till som en bomb hos alla i närheten. Folk kom springande från alla håll och bilar stannade längs vägen bara för att kolla på. Varför gör man det? Varför dras man till en "olycksplats"? Nu var det som tur var ingen som kom till skada, men jag lovar att folk hade stått och tittat på även om det varit så. 

Sedan började vi klarna i huvudet lite och kunde reflektera över saker. Varför gick det inget larm? Det borde väl sitta röklarm i omklädningsrummen som skulle ha känt av det där. Tänk om det varit förra veckan när barnleken ännu ej startat. Då hade vi varit där, själva i spinningrummet, helt ovetandes tills röken börjat leta sig in under dörren. Då hade det kunnat bli riktigt läskigt.

Uuh. Jag är lite skakis nu alltså. Tur att det gick så bra som det gick.

---

Ganska så actionladdad dag idag alltså. Fysikprov timme ett och två. Jag är helt nollställd efter det. Jga kan inte alls avgöra om det gick bra eller inte. Det kändes väl hyfsat. Jag fick ut svar som kan tyckas rimliga, men det kan precis lika gärna vara hur fel som helst. Jag vet verkligen inte. Det är lite jobbigt. Jag har inte diskuterat med Lina heller, så jag vet inte om vi fått samma svar eller inte. Det vore himlans gôtt om det gick bra. Himlans gôtt.

Förresten fick jag MVG på biologiprovet. Härlans.