Bara Sara

Jag har hört talas om begreppet stjärnsystrar. Två tjejer, födda på samma dag, som förätars samma namn, typ. Nu har jag myntat begreppet stjärnbloggare. Ja, nästan. För ett par dagar sedan blev jag hittad av en tjej som också döpt sin blogg till "Bara Sara" (även fast hon kör med värsta superstavningen och kallar sig för Bara Zhaaraah). Faktum är att vi nästan börjat blogga samtidigt också, ungefär två månaders mellanrum bara. Koolt koolt. Underligt sammanträffnde kan tyckss.

---

Annars då, Sara? Är det bra eller är det som vanligt? Som vanligt skulle jag säga, fast det finns väl kanske en del att rapportera.

Onsdag 12/9
Idag fyller morbror Pär 40 år. Grattis grattis. Jag tror att vi ska fira honom på lördag, så det får jag väl återkomma till.

Annars då. En massa skola. På engelskan översatte vi en text om aspergers syndrom. Varför kan man undra. Ska vi förvandlas till specialpedagoger tro? Hur som helst så var det intressant. Med Christin som lärare blir man intresserad av allt, vare sig man tänkt sig det eller inte. Sant.

Sen knatade vi ut och demonstrerade. Det är en kille på SP som hotas med utvisning så vi knatade ett varv runt "Hofors tätort" för att försöka hjälpa honom. Får se hur det går.

Vi hade resursmatte sista timmen, men jag iggade halva och åkte hem på tjögoövertrebussen. Det var egentligen rätt onödigt. En haltimme efter hemkomsten stod jag nere vid busshållplatsen igen. Taggad till tänderna för ett pass pump. Inte. När jag åker hem blir jag bara opepp och känner att jag egentligen borde stanna hemma. Moroten för dagen var att Ida skulle med. Älska Ida. Vi kom ju till Hofors en timme för tdigt så vi gick runt lite. Hämtade färgkartor på färghuset bland annat. Människan som hjälpte oss tyckte på fullaste allvar att vi skulle måla mitt grupprum gult. Dö, tyckte jag då. Vi har ju för i helvete en illröd dörr.

Pumpen var bässsst. Jag lyckades på något sätt tagga till och ge allt i varje muskelgrupp. Dock la jag på förmycket på ryggen och orkade inte göra rätt. Synd. Ryggträningen är verkligen favoriten hos mig. Jag älskar när det drar i hela ryggen. Jajamensan.

Efter pumpen bar det av till simhallen. "Vi börjar med 1500 insim och sen blir det syra", sa farbror Tony när jag uppenbarade mig. Uuuuh. Lite matt jag blev då. Jag lyckades flirta till mig att få simma 25:or istället för 50:or, men sedan var jag verkligen död. Det svartnade förögonen och var allmänt läskigt.

Torsdag 13/9
Massa massa massa träningsvärk i axlarna, bröstmusklerna, överarmarna, låren, över allt. Nice.

I skolan intet nytt, skulle man väl kunna säga.

Jag har ju inget individuellt val den här terminen. Istället ägnar jag de där tre timamrna i veckan helhjärtat åt projektarbete. Idag lyckades jag få till ett syfte och en metod. Kanske låter lite, men faktum är att metoden blev över en sida bara den. Ja. Jag blev sugen att skriva mer, men jag hade bestämt mig för att åka upp och träna core.

Mer opepp har jag aldrig varit. Träningsvärken sa åt mig att jag verkligen borde stannat hemma, och det borde jag verkligen. Jag lyckades aldrig tagga till och ingenting fungerade. Jag var trött ocj tittade på klockan hela tiden för att se hur lång tid det var kvar inna jag fick åka hem. Deprimerande värre. Det ska vara roligt att träna, annars kan man lika gärna skita i det. Därför måste jag lära mig att lyssna på kroppen och inte bara träna för tränandets skull.

Fredag 14/9
Skoldagen började med världens längsta timme samhällskunskap. Det var så ofantligt tråkigt och tiden stod verkligen stilla den första halvtimmen. Sen hade vi lite öppen diskussion så då gick det lättare. Nej, jag vill verkligen ha slut på samhällskunskapen nu, det är inte alls roligt.

Sen hade vi en timme biologi där vi studerade ugglor. Minsann. Det var ju.. intressant. Efter biologin hade vi världens längsta håltimme. Inga lektioner mellan 10,40 och 13,10. Drygt. Vi skulle ha haft idrott, men den hade flyttats till sista timmen istället. Glöm, tyckte jag då.

Efter engelskan åkte mamms och jag till Sandviken. Jag fick premiärköra nya bilen. Det var roligt. Även att jag lyckades köra fel i Sandviken. Jag svängde upp där vid jysk trots att vi skulle in till centrum. Då blev det en rejäl omväg och jag fick praktisera lite stadskörning. Hamnade vid tre rödljus innan jag till slut lyckades hitta en parkering.

Sandvikenbesöket resulterade i att jag fick ett par nya gympaskor. Snel mamms. Jag köpte mig även ett par mjukisbyxor, tre nagellack och två knappar. Seriös shopping. Efter det blev det käk på McDonald's. Fett men lätt, skulle man kunna säga. Jag slapp laga mat när jag kom hem och det var det som var hela tanken.

Hemma skulle jag tagga insparken i Falun. Det gick väl sisådär. Jag hade inte riktigt fattat att jag skulle dit. Jag hade liksom inte sett någon biljett och inte betalat för någon biljett ännu eftersom Helena hade dem. Opepp var jag också. Trött och hade ingen egentlig lust alls. Men ja.

I alla fall så åkte vi tåg till Falun, och det var väl trevligt. Ja, sen då? Vart fan skulle vi? Ingen visste, men eftersom vi är så himlans power så var han som skulle vara DJ med på samma tåg. Han frågade om vi vill åka gratis taxi. Haha, klart vi ville. Han var.. ja, han var precis det där ordet som Malin beskrev för mig förut. Det där ordet som jag inte hade hört talas om, och för närvarande inte kommer ihåg. Hur som helst så fick vi även gå in VIP när vi kom fram. Det var säkert hundra meter kö, men eftersom vi kom med DJ:n så fick vi smita före alla. HÖHÖHÖ.

Där tog det roliga slut. Det var så värdelöst attd et finns inte. Usch. Musiken sög och alla töntiga dalmasar var allmänt otrevliga. Alla bara trängdes överallt. Jag fick en armbåge i örat. Seriöst. Tack. Alla människor bara störtade in i mig hela tiden. Ida och jag var ungefär lika otaggade, och båda hatade musiken. Jag inbillade mig att det var samma låt hela tiden. Under hela tiden vi var där spelades en låt med sång i. Resten då? Bara en massa monotont dunkande som bara vibrerade i huvudet och var fullständigt omöjlig att dansa till. Ville man inte dansa hade man ingen stans att ta vägen. Det fanns ingenstans man kunde sätta sig eller så. Det var bara ett stort öppet dansgolv som nästan gav mig torgskräck. Dessutom kom jag att tänka på diskotektbranden i Göteborg. Jag vet inte om det fanns mer än en utrymningsväg. Usch. Redan elva (efter endast en och en halv timme, och ungefär två och en halv timme tidigare än vi hade tänkt) gav vi upp. Helena ringde sin papps som kom och hämtade oss. Vi gick ner till Statoil och väntade. Han kom ungefär tolv och jag var hemma efter halv ett, två timmar tidigare än tänkt.

Lördag 15/9
Det gjorde inte så mycket att jag kom hem tidigare än planerat. Jag skulle ju i vilket fall som helst kliva upp halv åtta för att träna monstergruppen klockan nio. Idag var det jag som höll i trådarna helt och hållet. Mwuahahah. Vi släppte fokus lek och gick över mer på fokus simma och fokus lyssna. De lyssnade rätt bra på mig och Malin faktiskt, mycket bättre än de lyssnade på Anna förra veckan. Det kan nog vara rätt skönt för henne att ha bliit av med huvudansvaret för dem. Ja, faktiskt känns inte riktigt lika hopplöst längre.

Snart ska vi åka till mormor för att fira Pär som fyllde en massa 40 i onsdags. Tjoho.