Bara Sara

Är ganska nyligen hemkommen från ett besök i den kungliga hufvudstaden. Mor och jag var på R.E.A på Hamburger Börs, vilket jag för övrigt fick i julklapp. 

Jag fick åka tåg dit själv eftersom mor redan var där och gick på någon kurs. Jag kände mig riktigt förvånad över min världsvana när jag visste precis vart jag skulle när jag kom till Stockholm. Det var lite läskigt att gå där helt solo, men mor hade gett mig en vägbeskrivning och det var inte alls svårt att hitta. När jag kom fram till hotellet såg jag till att få en nyckel till mammas rum och sen satt jag där och betraktade how life was going på Mercedes-Benz som vi råkade bo granne med. Haha det var en tant/dam/tjej (svår att åldersbestämma från min position i fönstret tvärs över gatan) som skalade en apelsin, tog halva och gömde andra halvan under jackan på fönsterbrädan. hmm. 

Jag var fast besluten om att jag skulle ha högklackat på mig på Hamburger Börs, men jag är ännu inte utexaminerad från kursen "hur man går i högklackade skor". Det var alltså med lätt stapplande steg som jag gick dit och sedan fick jag ont i fötterna för det var både jobbigt att stå och sitta. Trots att vi var absolut först in fick vi ett ganska dåligt placerat bord. Det var dåligt att man inte fick välja själv vart man ville sitta, för då hade vi kunnat ta platser längst fram. Nu hamnade vi istället av någon anledning längst bak, men det positiva var ju då att man kunde resa sig och se över alla som satt utan att vara ivägen för någon. 

Av någon anledning skulle man vara på plats redan klockan sex, trots att showen inte började förrän halv tio. När vi hade beställt, väntat på mat och ätit var det fortfarande nästan två timmar kvar. Lite drygt. När det började var det i alla fall tokbäst. De gjorde klockrena imitationer och parodier av alla möjliga människor och TV-program. Jag höll på att skratta ihjäl mig när Jan Åström sjöng en sång på tyska om både wunderbaums och bratwurst föreställande Christer Sjögren. Anders Lundins imitation av Magnus Härenstam var nästan ännu bättre, för han lät verkligen som honom och hade exakt samma mimik som honom. Jaadu, det ägde, det var både Roligt, Elakt och Aktuellt. 

När vi gick därifrån ösregnade det. Jag fick en halv tsunami i varje sko och såg ut som en dränkt katt när jag kom tillbaka. Inte hade jag någon hårborste heller. Jag var övertygad om att det låg en i necessären, men det var visst inte så.  Alltså. Jag blev halvdränkt i huvet och ägde ingen borste. Det betydde att det var trassel as hell i mitt huvud i morse. Jag fick först trassla ut det med fingrarna och sedan typ vattenkamma det med fingrarna. Som tur var höll hotellet med hårtork och jag hade plattången med mig så det räddades hyfsat. I alla fall tillräckligt hyfsat för att kunna äta frukost och sedan traska ut på stan i ett par timmar.
 
Jag var så begåvad som bara jag kan vara. Vi låste in väskorna på stationen för att slippa släpa runt med dem på stan. Dock hade jag glömt att plocka ur min plånbok ur min väska, så jag blev utan pengar. Å så skoj. Alltså, vi hade ju kunnat låsa upp skåpet och plocka ut den, men då hade det kostat 40 spänn till och det var ju inte så koolt. Alltså blev det shopping utan pengar för min del. Mamma förbarmade sig dock och köpte en tuff pillerburk åt mig på designtorget. Det vi hann med var för utom det lite botaniserande på Lagerhaus, Butterick's och Mique. Det var inte så roligt att prova kläder utan pengar, så det blev prylaffärer istället.

Hejduhejdu