we just need a little earth to stand on
Hmm.. Kemiprovet gick ganska bra faktiskt förutom attd et var lite stressigt med bara en timme. När en timme gått höll jag på med sista uppgiften, (var mitt uppe i uträkningen som skulle visa hur mycket metan en normal drake kan spruta ut) men då släckte Lennart lyset och gick ut (som en vink om att det var dags att lämna in). Då blev jag ju bara lite stressad men lyckades i alla fall komma fram till ett svar som jag tyckte verkade rimligt och lämnade in provet. Jag hann inte läsa igenom det jag gjort, vilket väl betyder att jag i vanlig ordning har femhundra slarvfel. Först för en halvtimme sedan, när jag klev innanför dörren här hemma, kom jag på att jag glömt att skriva namn på mitt prov. Jag är så bäst ibland.
Ikväll blir det träning. Jag känner mig inte ett dugg taggad för det, men jag måste ha lite diciplin. Det blev ingen träning förra veckan eftersom jag skyllde på plugg och dålig motivation. Jag har ingen motivation idag heller och skulle dessutom behöva plugga men jag vet att jag inte kommer att plugga i alla fall, och ska jag plugga så hinner jag göra det innan. Han har inga som helst förhoppningar på fysikprovet imorn, det får gå som det går (läs: jag blir besviken på mindre än VG+ hur dåligt jag än tycker att jag kan saker). Därför ska jag som sagt träna, och jag ska försöka träna bra. Det blir Lina och jag på boxen, får se om Hanna och Rebecka kommer dit också.
Nu ska jag skriva en svenskasak tror jag, har ju egentligen svenska nu. Tjohopp.
Uppdatering 21,38
Nyss hemkommen från ett tvåtimmarspass med pump och box. Usch vad jobbigt det var, inte fysiskt (eller jo, såklart det också), utan mest psykiskt. Jag saknade fullständigt all form av motivation på pumpen, särskilt på tråkiga övningar som benböj och utfall. Avsaknad av motivation = oförmåga att ta ut sig = ge upp vid minsta motgång = känna sig fruktansvärt lat och klen. Dessutom var det inte Maarit som hade träningen idag utan det var en Ida. Det var inga fel på henne, hon var peppande och bra hon också, men hon körde delvis lite andra övningar och lite annat musik än Maarit gör. Det gjorde att man blev lite förvirrad också. Boxen hölls i av Anna. Hon hade helt värdelös musik utan tillstymmelse till takt vilket gjorde det hela fruktansvärt mycket tråkigare och jobbigare än det redan är (tolka inte fel, jag tycker att boxen är superduperkul). Det kändes som om man bara stod där och viftade och så var det något som lät lite i bakgrunden. Det var samma genre på alltihopa, en genre som jag kallar för oljud, fullständigt omöjligt att träna till något som inte ger någon som helst rytm. Som någon sorts grädden på moset (världens fulaste uttryck?) bestod avslutningsövningen av över 100 situps, något som jag höll på att avlida av. Fy. Nästa vecka ska jag försöka vara taggad, det blir mycket roligare då.
Imorgon ska jag njuta av träningsvärken som kommer komma som ett brev på posten nu när det var två veckor sedan jag tränade sist. Magen känns helt bortdomnad så försök inte få mig att skratta imorgon.
Ikväll blir det träning. Jag känner mig inte ett dugg taggad för det, men jag måste ha lite diciplin. Det blev ingen träning förra veckan eftersom jag skyllde på plugg och dålig motivation. Jag har ingen motivation idag heller och skulle dessutom behöva plugga men jag vet att jag inte kommer att plugga i alla fall, och ska jag plugga så hinner jag göra det innan. Han har inga som helst förhoppningar på fysikprovet imorn, det får gå som det går (läs: jag blir besviken på mindre än VG+ hur dåligt jag än tycker att jag kan saker). Därför ska jag som sagt träna, och jag ska försöka träna bra. Det blir Lina och jag på boxen, får se om Hanna och Rebecka kommer dit också.
Nu ska jag skriva en svenskasak tror jag, har ju egentligen svenska nu. Tjohopp.
Uppdatering 21,38
Nyss hemkommen från ett tvåtimmarspass med pump och box. Usch vad jobbigt det var, inte fysiskt (eller jo, såklart det också), utan mest psykiskt. Jag saknade fullständigt all form av motivation på pumpen, särskilt på tråkiga övningar som benböj och utfall. Avsaknad av motivation = oförmåga att ta ut sig = ge upp vid minsta motgång = känna sig fruktansvärt lat och klen. Dessutom var det inte Maarit som hade träningen idag utan det var en Ida. Det var inga fel på henne, hon var peppande och bra hon också, men hon körde delvis lite andra övningar och lite annat musik än Maarit gör. Det gjorde att man blev lite förvirrad också. Boxen hölls i av Anna. Hon hade helt värdelös musik utan tillstymmelse till takt vilket gjorde det hela fruktansvärt mycket tråkigare och jobbigare än det redan är (tolka inte fel, jag tycker att boxen är superduperkul). Det kändes som om man bara stod där och viftade och så var det något som lät lite i bakgrunden. Det var samma genre på alltihopa, en genre som jag kallar för oljud, fullständigt omöjligt att träna till något som inte ger någon som helst rytm. Som någon sorts grädden på moset (världens fulaste uttryck?) bestod avslutningsövningen av över 100 situps, något som jag höll på att avlida av. Fy. Nästa vecka ska jag försöka vara taggad, det blir mycket roligare då.
Imorgon ska jag njuta av träningsvärken som kommer komma som ett brev på posten nu när det var två veckor sedan jag tränade sist. Magen känns helt bortdomnad så försök inte få mig att skratta imorgon.
Meddela din åsikt
Trackback