Bara Sara

Har just genomlevt det årliga traditionella midsommarfirandet på byns egna lilla fotbollsplan. Inget nytt och extra upphetsande inträffade. Som vanligt fick jag traska runt och sälja lotter, en ganska koncentrationskrävande process. "Hej, vill ni köpa lotter?" "Okej, de kostar 5 kronor styck eller 5 för tjugo". Blablabla, majoriteten av befolkningen är otroligt girig och alla köper samtidigt, dessutom var jag iår tvungen att meddela att den ena lottringen var för barn och den andra var för vuxna. Numer finns det hur mycket ungar som helst i byn. En del av dem är jättesöta. Det kom en jättesöt liten kille i rutig skjorta och köpte lotter av mig, han förgyllde min dag.

Eftersom jag gick runt och sålde lotter behövde jag inte känna mig tvungen att dansa kring midsommarstången *lycka*, de hade i alla fall redan börjat när jag var klar.

När vi skulle fika konstaterade mor min att hon hade glömt att packa ner nåt att dricka till mig. tack så mycket ansåg jag då. Hon var i alla fall trevlig nog att gå hem och hämta en.

Sedan skulle det vara dragning på lotterna också. Far min och jag placerade oss mitt på gräsmattan med en burk med lottöverdelarna i. För ordningens skull började vi med en lott från barnringen, och en unge kom fram och hämtade något (antagligen helt utan värde). Första lotten på vuxenringen (nummer 87), var min. All makt åt mig, jag vann en termos som mamma redan lagt beslag på. Observera att det inte var något fusk eftersom man inte gärna kan se vilket nummer man drar. Sammanlagt van vi hela fem gånger, snacka om metal. Förutom termosen vann vi en kylväska, en t-shirt, en skum väska som inte gick att stänga och ett paket kaffe.

Nu ska jag transportera mig ner till farmor, där Kurt och Margot huserar. Mor och far har redan traskat iväg. Vi ska äta med dem ikväll. Det brukar vara rätt ok att vara med dem för farbror min är så knäpp. Jag antar att jag kommer skratta en del faktiskt, även om det inte låter extremt upphetsande att tillbringa midsommarkvällen med fyra pers, samtliga över femtio. Menmen, jag gör det hellre än att vara hemma själv och tröka i alla fall. Jag lovar att jag har sjuhundrafemtioelva myggbett när jag kommer hem.