Bara Sara

Igår skrev jag ett fint inlägg efter idåål-finalen, men det ville elakt nog inte publicera sig. Jag berättade över min halvt sanna glädje över att Idåål vanns av Markus. Jag ska inte säga att jag är någon frälst hysterisk fantast som tänker följa honom land och rike runt, men jag tror ändå att jag tyckte att han var bäst. Erik var också galet bra, så jag hade inte gråtit floder om han hade vunnit heller. Jag hoppas att båda kommer lyckas som artister, vilket ju varit standard de tidigare åren. Jag röstade lite till det där tittarnas val om vilka låtar de skulle sjunga igen, och tamme tusan att jag fick igenom båda mina viljor. Bed of roses är en av mina absoluta favoritlåtar, den är så sjukt fin och Erik gjorde den superbra. Markus fick mig även att fatta tycke för U2:s Pride som han gjorde tvärbra, så varför inte sjunga den igen? Folk lyssnar på mig, så är det bara.

Imorse var det upp tidigt och ta hand om fiskarna som gällde. Hela två stycken kom, vad givande det kändes. Mamma tyckte att det var lite överdrivet med två ledare på två simmare, så jag fick leka lite i vattnet istället. Jag kan inte precis påstå att jag tränade, jag mera fjållade runt lite på måfå. Mamma förklarade för fiskarna hur man simmar ryggsim på bästa sätt, och Elin liknade det med hur hennes lillebror äter gröt, hmm..?.

Efter den lilla träningen skjutsade mor mig till busstationen där jag klev på 41:an mot Sandviken för vidare transport mot Valbo. Jag fick stå i Sandviken i nästan en halvtimme och vänta på den bussen, något drygt. När bussen väl kom fick jag sitta bredvid någon tant (nooo!!) som berättade för mig om någon busskur som någon hade haft sönder. Överdrivet intresserad kan jag inte påstå att jag var, men men. Lina väntade på mig vid busshållplatsen och vi traskade in på Ikea för att uträtta det vi skulle, nämligen inhandla lite inredning till vårt grupprum. Det blev en laddning ljus och en massa små ljusstakar, en dörrmatta, en klädhängare, en gardinstång med knoppar och upphängningsanordning samt en kool planschaktig historia.

Sedan kom mor och hämtade upp oss för vidare transport till Gävle. Vi gjorde oss av med Lina vid konserthuset så att hon kunde traska upp på stan och sedan ta sig hem med någon bra buss. Mor och jag åka till Fjärran höjder för att beskåda årets sista femklubbstävling. Det belv en riktigt rolig historia med massor med ursimningar. Det var dock dålig uppslutning med fiskar där också. Wilma och Alva spelade innebandy, Simon var sjuk och Elin backade ur. Emma simmade jättefort på ryggsim och simmade ur sig, Max simmade jättefort på ryggsim och simmade ur sig, Erika simmade jättefort på ryggsim och simmade ur sig, Adam simmade ut sig på bröst precis som Linn och Ann. Dessutom var det flera stycken som var jättenära, riktigt skoj. I lagkappen fick Max heta Linn, det var lite roligt. Linn gjorde illa axeln när hon simmade och kunde därför inte ställa upp så Max fick ersätta henne. Eftersom det stod Linn på laguppställningen så läste ju speakern det också. Fniss.