Tre lik
Oooaaahhh...
Katter är oftast och vanligtvist snälla och trevliga djur som inte gör alltför mycket väsen av sig. Den enda lilla nackdelen är att de inte kan jaga för eget bruk, utan de måste släpa hem allt skit. Idag när jag som av en händelse tittade ut genom köksfönstret var Kajsa i full gång med att leka med en fågel ute på gräsmattan. Ååh vad mysigt tyckte jag då. Det räcker minsann inte med att de fångar dem, de måste dessutom plåga dem och leka med dem jättelänge innan de har vett att döda dem. Jag tyckte jättesynd om den lilla fågeln men hade inga planer på att försöka rädda den, den skulle i alla fall inte ha klarat sig.
Jag fick sedan en liten uppenbarelse, eller förnimmelse eller vad man nu vill kalla det, om att det antagligen skulle finnas mer trevligheter på terrassen. Jag böjde mig ner och tittade in under soffan och fann mig stå öga mot öga med en stor jefvla sork. Där låg även en liten mus av något slag på rygg. Inte alls koolt, utan snarare förbaskat äckligt.
Jag hivade först upp den stackars fågeln (som nu var ganska död) på sopskyffeln och traskade till skogen med den. Jag tänkte att jag skulle låtsas som om jag inte hade hittat råttorna och lämna dem under soffan. När jag gick tillbaka funderade jag lite till på hur jag skulle göra med gästerna under soffan. Jag tänkte att det inte skulle vara något större problem att gå iväg med den lilla, men hade fortfarande ganska stora planer på att lämna den stora till någon annan. Men hur det nu var så åkte den också med upp på sopskyffeln och samtliga hamnade i skogen. Jag kände mig lite tuff sedan, men småsprang ändå in i badrummet för att sanera mina händer (trots att jag inte tagit i något annat än kvasten).
Katter är oftast och vanligtvist snälla och trevliga djur som inte gör alltför mycket väsen av sig. Den enda lilla nackdelen är att de inte kan jaga för eget bruk, utan de måste släpa hem allt skit. Idag när jag som av en händelse tittade ut genom köksfönstret var Kajsa i full gång med att leka med en fågel ute på gräsmattan. Ååh vad mysigt tyckte jag då. Det räcker minsann inte med att de fångar dem, de måste dessutom plåga dem och leka med dem jättelänge innan de har vett att döda dem. Jag tyckte jättesynd om den lilla fågeln men hade inga planer på att försöka rädda den, den skulle i alla fall inte ha klarat sig.
Jag fick sedan en liten uppenbarelse, eller förnimmelse eller vad man nu vill kalla det, om att det antagligen skulle finnas mer trevligheter på terrassen. Jag böjde mig ner och tittade in under soffan och fann mig stå öga mot öga med en stor jefvla sork. Där låg även en liten mus av något slag på rygg. Inte alls koolt, utan snarare förbaskat äckligt.
Jag hivade först upp den stackars fågeln (som nu var ganska död) på sopskyffeln och traskade till skogen med den. Jag tänkte att jag skulle låtsas som om jag inte hade hittat råttorna och lämna dem under soffan. När jag gick tillbaka funderade jag lite till på hur jag skulle göra med gästerna under soffan. Jag tänkte att det inte skulle vara något större problem att gå iväg med den lilla, men hade fortfarande ganska stora planer på att lämna den stora till någon annan. Men hur det nu var så åkte den också med upp på sopskyffeln och samtliga hamnade i skogen. Jag kände mig lite tuff sedan, men småsprang ändå in i badrummet för att sanera mina händer (trots att jag inte tagit i något annat än kvasten).
Meddela din åsikt
Trackback