Mille goes dopad
Denna dag, den femte augusti 2006, var dagen då kusinbarnet Kurt Johanni Mille skulle döpas i Torsåkers kyrka. Akten skulle börja klockan tolv, så halv tolv hade jag och mor och far uppslutning med farmor och Kurt och Margot hemma hos farmor.
Jag klädde mig i samma klänning som på skolavslutningen och tyckte att jag hade ansträngt mig lite med mitt utseende till skillnad från vissa andra. Det var en uppfattning jag fick när vi kom fram till kyrkan och jag hittade en av kusinerna i typ träningskläder, men vafan, vem bryr sig.
Jag tycker inte riktigt om kyrkliga tillställningar. Man måste avlägga trosbekännelsen och sjunga psalmer och låtsas att man är allmänt troende vilket jag har ganska svårt för.
Hur som helst så var Mille jättesöt i sin dopklänning. Han är för all del alltid jättesöt, världens gladaste och snällaste kille. Han skrattade när prästen pratade och plaskade med händerna i dopfunten när prästen blötte ner honom. Han var jätteduktig och sa inte ett pip när prästen höll på och hissade honom och gjorde skumma tecken över honom. Han snarare skrattade och avslutade med att försöka äta upp rosetten på dopklänningen. Det var för övrigt Felicia som fick hälla vattnet i dopfunten. Hon var också jättesöt. Hon hade sovit med flätor så håret hade blivit vågigt.
När vi kom ut ur kyrkan meddelade kusin Daniel att han skulle gå leta på mormor och farfar innan han stövlade iväg bakom kyrkan. Jag tänkte att han måste ha sagt fel och menat morfar och tänkte sedan inte mer på det. Jag känner ju inte hans mormor, men jag har koll på att hans farfar är död eftersom det är min farfar också. När han kom till baka berättade han för Kurt att han varit och letat efter mormor och farfar. Kurt stirrade på honom som ett frågetecken en lång stund innan han utbrast i ett va? Daniel stirrade tillbaka ett tag och upprepade sedan samma fras igen men han sade också att han hade hittat Gustav men inte mormor och farfar. Då förstod vi att det var gravar han letat efter, och det hela föll sig en aning komiskt.
Efter dopakten bar det iväg till Hofors och lokalen där simklubben brukar ha årsmöte. Där serverades det fika och tjossan innan Ulrica och Jarkko satte igång med presentöppningen med hjälp av en ivrig Felicia. Av oss fick Mille en kombinerad tavla och sparbössa som det stod "jag sparar för framtiden" på, och jag hade även lyckats trycka dit en bild på honom. Vi hade ett kort som var hyfsat, men det fick dyga. De kan ju alltid byta kort om de känner för det.
Jag klädde mig i samma klänning som på skolavslutningen och tyckte att jag hade ansträngt mig lite med mitt utseende till skillnad från vissa andra. Det var en uppfattning jag fick när vi kom fram till kyrkan och jag hittade en av kusinerna i typ träningskläder, men vafan, vem bryr sig.
Jag tycker inte riktigt om kyrkliga tillställningar. Man måste avlägga trosbekännelsen och sjunga psalmer och låtsas att man är allmänt troende vilket jag har ganska svårt för.
Hur som helst så var Mille jättesöt i sin dopklänning. Han är för all del alltid jättesöt, världens gladaste och snällaste kille. Han skrattade när prästen pratade och plaskade med händerna i dopfunten när prästen blötte ner honom. Han var jätteduktig och sa inte ett pip när prästen höll på och hissade honom och gjorde skumma tecken över honom. Han snarare skrattade och avslutade med att försöka äta upp rosetten på dopklänningen. Det var för övrigt Felicia som fick hälla vattnet i dopfunten. Hon var också jättesöt. Hon hade sovit med flätor så håret hade blivit vågigt.
När vi kom ut ur kyrkan meddelade kusin Daniel att han skulle gå leta på mormor och farfar innan han stövlade iväg bakom kyrkan. Jag tänkte att han måste ha sagt fel och menat morfar och tänkte sedan inte mer på det. Jag känner ju inte hans mormor, men jag har koll på att hans farfar är död eftersom det är min farfar också. När han kom till baka berättade han för Kurt att han varit och letat efter mormor och farfar. Kurt stirrade på honom som ett frågetecken en lång stund innan han utbrast i ett va? Daniel stirrade tillbaka ett tag och upprepade sedan samma fras igen men han sade också att han hade hittat Gustav men inte mormor och farfar. Då förstod vi att det var gravar han letat efter, och det hela föll sig en aning komiskt.
Efter dopakten bar det iväg till Hofors och lokalen där simklubben brukar ha årsmöte. Där serverades det fika och tjossan innan Ulrica och Jarkko satte igång med presentöppningen med hjälp av en ivrig Felicia. Av oss fick Mille en kombinerad tavla och sparbössa som det stod "jag sparar för framtiden" på, och jag hade även lyckats trycka dit en bild på honom. Vi hade ett kort som var hyfsat, men det fick dyga. De kan ju alltid byta kort om de känner för det.
Meddela din åsikt
Jag heter: Malin
pliiiis let me kidnappa? 0:)
Jag heter: Måns
Inte dopa bebisar *skaka på huvudet* låt dem bestämma själv när de blir tillräckligt stora...
Jag heter: Sara
Malin: Man vill bara äta upp honom ^^
Måns: Jag tycker inte att det spelar någon roll om man är döpt eller inte. Man kan ju välja om man vill konfirmera sig istället.
Jag heter: Anonym
Jag får hålla med både Måns och Malin, och säga att den där vill jag ha! och att det är synd om stackars..
Jag heter: Malva
Det var jag som stod för förra kommentaren XD
Jag heter: Sara
Ja, visst är han sötast ^^. Jag tycker egentligen inte heller att man har så stor glädje av dopet, men det spelar ingen större roll att jag är döpt. Man kan ju inte välja själv :/
Trackback