Bara Sara

I torsdags var det meningen att Ännvänållsäkks, eller ja, NV06 då skulle ta och lära känna varandra lite grann. Därför tog de och slängde iväg oss till Korsån, en och en halv mil från civilisationen. Vi fick den stora äran att cykla dit, ååh vad roligt. Man blev ju hypersvettig av blotta tanken.

När vi kom fram ångrade jag bittert att jag inte hade några badkläder med mig. Det hade inte suttit helt i vägen att bada då, det var ju varmt. Men vi kan se det så här, även om jag hade haft badkläder så skulle jag inte ha haft dem i just den stunden i vilket fall som helst, eftersom min väska ännu inte hade blivit upptransporterad.
 
Vi hade lite turneringar i boule och kubb och dylikt. Sedan traskade vi in och åt tacos. Killarna roade sig friskt med att ha jalapenoätartävling. De tryckte väl i sig en sisådär tjugo stycken var, men Johan skulle vara värst så han drack av lagen. Jag misstänker att det var ättikslag. Jag tror hur som helst inte att han mådde så bra av det.

Sedan spelades det lite rundpingis. Det var riktigt roligt, men jag kan inte säga att jag är särskilt framstående. Jag åkte ut bland de första hela tiden eftersom jag hade problem att träffa både bollen och bordet. Träffade jag bollen blev det i allmänhet alldeles för hårt så att den aldrig träffade bordet. Trots allt kom jag till final två gånger, mot Fredrik båda gångerna men jag tvärförlorade.

Efter detta kom tre treor och lekte med oss lite. Vi satt typ och skickade runt en penna och man skulle tala om ifall den var öppen eller stängd. Värsta happening, vem som helst kunde väl se att korken satt på. Det handlade dock inte om det. När pennan hade gått runt säkert tio varv eller mer var det bara jag och Sara som inte hade kommit på när pennan var öppen eller när den var stängd. Jag lovar att jag ska utsätta någon stackare för den leken någon gång.

Senare spelade Lina och jag spel med Ahlin, Emma och lärarna Linda och Anders. Det hette typ "När då då?" och gick ut på att man skulle placera händelser i rätt tidsföljd. Lina och jag ägde, men vi spelade inte särskilt smart.

När vi vaknade dagen efter noterade vi att någon illgärningsman (antagligen illasinnade treor) hade låst ihop våra cyklar med en vajer vilken vi inte hade någon nyckel till. De hade satt upp tipspromenadsliknande frågor som vi misstänkte skulle leda oss till nyckeln. Tillslut hamnade vi i alla fall under en halvcylinder i plåt som stod bredvid vägen. Där satt den sista lappen där det stod någonting om att eftersom det inte är var julafton så skulle vi inte få några julklappar men nyckeln till friheten skulle vi hitta om vi lyfte på luckan. På backen låg en plywoodskiva som det stod "gratis godis" på. När vi lyfte på den letade sig en kompostliknande stank upp därifrån. Vi konstaterade snabbt att ingen hade någon större lust att stoppa sina händer där, även om det till en början inte såg så otrevligt ut, det såg ut som papper typ. Någon tuffing, minns inte vem det var, hittade en pinne och gjorde några tappra grävningsförsök med den. Känsliga läsare varnas. Under pappret hittades en kletig gegga bestående av filmjölk, äggskal och någon sorts fisk. Det luktade förjävligt illa trots att jag höll mig på någorlunda distans. Tillslut grävde i princip alla med pinnar däri, dock inte jag och inte Lina, flera stycken höll på att spy, men de var nog fast beslutna om att hitta den förbaskade nyckeln trots att det var ganska givet att de inte skulle hitta den. Det fick mig i alla fall att må illa i flera timmar efteråt.

Av någon anledning gick Simon och Emelie tillbaka till huset där vi sov. De kom sedan tillbaka och meddelade att vi inte skulle behöva leta längre. Till huset hade Lennart anlänt med ett kuvert. På kuvertet stod det "nyckeln till friheten". Aha.. är Lennart  boven i dramat? Näe, tydligen hade han hittat kuvertet under dörren till sitt arbetsrum nere på skolan och av en ren slump tagit den med sig när han åkte upp för att transportera tillbaka vår packning.  Man kan ju bara spekulera i vad som hade hänt om han inte hade tagit den med sig.