Då Riga förärades med ett besök
Tisdag 1/8 Resan dit:
Jag minns mycket väl att väckarklockan stod på 08,07 när jag slog upp ögonen. Ute hällde regnet ner och det såg allmänt tråkigt ut, så det gjorde inte alltför mycket att man hade en fyratimmars bussresa framför sig. Efter att ha hivat i mig en liten laddning frukost och duschat och filat lite på utseendet checkade jag en sista gång att jag packat ner allting. Bussen mot Stockholm avgick från Hofors exakt 10,38 med oss ombord efter att farbror Kurt varit snäll och hållit oss med taxiservice dit. Det var ett litet bekymmer att få ner all packning i Kurts lilla bil, men det gick det med. Det såg nog närmast ut som om vi skulle flytta till Riga.
På bussen såg jag till att bre ut mig på ett dubbelsäte ensam för att i lugn och ro kunna föra blogganteckningar vilket jag storartat planerat att göra. När bussen plockat upp en laddning resenärer i Sandviken passade chauffören på att presentera sig och meddela att han också skulle stanna i Gävle och plocka upp 37 resenärer. Det skulle innebära att det skulle bli 61 personer på bussen och endast tre lediga platser. Mitt dubbelsäte var i farozonen, men jag fick behålla det och kunde andas ut när bussen började rulla.
Någonstans utanför Gävle slutade det regna och man kunde för första gången börja spana in sin omgivning utanför bussen. Det var ju inte alltför superhäftigt så jag ägnade mig åt att läsa Se & Hör istället, vilket jag gjorde tills vi som vanligt stannade på restaurangen i Gryttjom. Det är tydligen standard att Vikingbussarna stannar där. Det är ju ungefär halvvägs så det passar rätt bra. Jag köpte en köttbullsmacka som jag tryckte i mig.
Det sista jag antecknade i bloggblocket var tidpunkten då vi anlände till Gryttjom. När vi återigen invaderade bussen placerade jag mig bredvid mor min och tillsammans bråkade vi med ett korsord och jag hade ingen lust att anteckna mera.
När man kommer till Stockholm får man spendera två dyrbara timmar på Vikingterminalen innan man får gå ombord på båten. Det är inte koolt. Det är så himla tråkigt att vänta. Det enda man kan roa sig med är att titta på folk, och man upptäckte people i de mest underliga kreationer. Exempelvis en man klädd i shorts och sandaler, inget udda med det, lite mer märkligt kan tyckas att han valt att ha knästrumpor till. Det är fult att ha strumpor i sandaler överhuvudtaget, men det är nästan förbjudet att ha strumpor till shorts. En annan snygging var en dam, eller mer en föråldrad tonåring, som satt snett framför mig. Hon hade svarta och vita stövlar som var i princip randiga med fula spännen på, nätstrumpbyxor och kortkjol. Jag minns inte vad hon hade på överdelen men hon var hårt sminkad och hade målat naglarna varannan röd och varannan grön. På fingrarna bar hon flera stora fula ringar. Lite senare kom det en tant och satte sig precis framför mig. Hon hade rosa kjol jättehögt uppdragen. I kjolen hade hon en svart tröja nedstoppad och utanpå den hade hon en rosa bolero. Så snyggt.
17,15 fick man äntligen börja gå på båten. Kön slingrade sig fram i slow motion men tillslut kom vi ombord och kunde inta hytt nr 6012. I vanliga fall har man från hytten utsikt över Gröna Lund, men nu hade vi lyckats hamna på andra sidan så nu fick vi stirra in i terminalen och se folket som traskade ombord.
När vi hade fått in prylarna i hytten traskade vi upp på soldäck där en trubadur vid namn Jonas höll på och spelade för fullt. Solen sken i den kungliga huvudstaden så det var riktigt gemytligt där uppe. Vi satt där medan båten lade ut och spenderade en dryg timme med att titta på skärgårdens flådiga villor. Jag tycker att det är jättemysigt i Stockholms skärgård och har en avlägsen dröm om att bo där någon gång. Vi deltog även i en sorts quiz där man kunde vinna en sparitual. Det gick ut på att en människa ställde några sant eller falsktfrågor och så skulle man visa upp den gröna sidan på en lapp om påståendet stämde och den röda sidan om det inte gjorde det. Sedan skulle man vara ärlig nog att lämna tillbaka sin lapp om man svarade fel. Jag och mor min samkörde lite, men det var rätt lätta frågor. Det var dock en fråga vi inte kunde, så jag visade rött och mamma visade grönt så att vi i alla fall skulle ha en chans kvar. Jag hade fel och lämnade tillbaka min lapp så sedan körde vi bara med mammas. Vi hängde kvar tills det var fem pers kvar. Då svarade fyra av fem fel, en av dem var vi. Men gissa vem som vann då. Det var givetvis den föråldrade tonåringen från terminalen och hennes karl, surt.
Efter ett tag var det dags att inta hytten för att byta om och göra sig fit for eating. Vi skulle käka Vikings buffé som för min del kom att bestå av potatis i en mängd olika former. Jag frälser deras potatisgratäng och janssons frestelse, det är jetegott. När jag stod i kön för att plocka åt mig lite chokladpudding till efterrätt hörde jag en röst med en accent som lät kusligt välbekant. När jag tittade upp besannades mina farhågor. Framför mig i kön stod min avdankade SO-lärare och pratade med tjejen som stod bakom mig, men mig såg han inte. Jag blev så himla paff så jag kom mig inte för med att försöka få kontakt med honom heller. Det kanske inte är så konstigt att han inte kände igen mig, jag menar, jag har ju bara haft ungefär fyra lektioner i veckan med honom i tre år så jag är nog för honom helt obekant X""D. Mor min gjorde sedan ett tafatt försök att vinka åt honom men han såg säkert inte det heller.
Hur som helst så förflyttade vi oss till baren efter maten där vi tillbringade resten av kvällen. Där spelade ett gubbigt band som hette Leif Engvalls som tydligen kom från Gävle och något som hette Anna med band, jag antar att det var Anna och hennes band X""D. Det är lite tråkigt att sitta i en rökig bar, särskilt när man inte får dricka något. Det där missförstås säkert, men det jag menar är att det ser mycket mysigare ut att sitta och smutta på en drink istället för en burk Coca-Cola. Tro inte att jag ofta sitter i barer och dricker något annat, jag tycker egentligen inte alls om smaken av alkohol men vissa saker smakar mindre illa än andra. Jag har funderat på att gå med i typ UNF eller något, men det skulle få mig att känna mig förbjuden att ens smaka något.
Att somna på ett nytt ställe är för min del inte det lättaste, särskilt inte när man har en snarkande far alldeles ovanför huvudet, en far som även snarkar innan han somnar. Jag låt och vred mig i över en timme innan jag försökte dämpa eländet med musik i öronen. Eftersom han överröstade musiken var jag tvungen att koncentrera mig på musiken för att inte höra honom, och hur lätt är det att somna när man koncentrerar sig på något? Jag lade snabbt ner verksamheten och fumlade istället i mörkret efter en av de bomullstussar som jag skulle ha att ta bort sminket med. Jag delade den och tryckte in en tuss i vartdera örat. Det dämpade en aning, men speciellt skönt var det inte. Till slut lyckades jag somna i alla fall.
Onsdag 2/8 Rigadagen:
07,30 satte telefonfanskapet igång att spela nationalsången för fulla muggar. I det läget hade jag kunnat kasta den i golvet. Jag hade somnat efter klockan tre någon gång och kände mig inte alltför pigg. Vi var tvungna att traska upp så gräsligt tidigt för att hinna med frukost och hinna med sightseeingbussen som gick halv elva. Tiderna är än så länge preliminära, jag kommer inte riktigt ihåg hur det var.
Hur som helst så lade båten till i en containerhamn så man fick inte röra sig fritt där utan man var tvungen att åka transferbuss in till stan. Sightseeingbussarna gick direkt ifrån hamnen så vi behövde inte hålla på och tjafsa med transfer på vägen ut. Jag var trött på guidningen redan innan det knappt hade börjat. Vi hade nämligen världens taffligaste guide och en gammal skruttig buss. Guiden kunde knappt svenska och när hon inte läste innantill så hakade hon upp sig hela tiden och det blev bara en massa öööh hela tiden. Faktum var att även när hon läste innantill så var det grammatiskt inkorrekt så det var jättejobbigt att lyssna på. Jag menar, någon svensktalande (typ någon ur besättningen eller något) hade väl kunnat skriva ner det hon skulle säga så att det var rätt i alla fall från början.
Vi lallade omkring med bussen i en timme lite drygt innan den dumpade oss i gamla stan. Där fortsatte guidningen med en långsam promenad på kullersten och sävliga redogörelser om varenda byggnad kändes det som. Det var någon gång då jag noterade det som stod på hennes papper genom att stå bakom henne och läsa över axeln på henne, oj så oskyldigt.
Promenaden var dryg trots att den gick långsamt. Jag hatar kullersten, det gör ont i fötter och knän att gå på sådant oknytt, så man var lite mör när guiden meddelade att det hela var färdigt och att vi med bussens hjälp skulle bege oss till någon form av marknad där vi skulle få gå omkring i en hel halvtimme, wow vilken stor idé. Den del av marknaden som var belagd inomhus bestod av fem avdankade zeppelinarehangarer där de hyst in en del olika varor. Utomhus såldes det bara frukt, frukt i mängder. Vi gick gatan upp och tillbaka vilket tog nästan hela halvtimmen. Mor min hann med att inhandla en laddning körsbär bara.
Därefter transporterade bussen oss tillbaka till gamla stan. Då kunde man välja att antingen gå omkring där på egenhand eller åka med bussen tillbaka till båten. Vi valde det första alternativet. Mor och far hade hittat en affär där de trodde sig kunna inhandla alkoholhaltiga drycker hyfsat billigt. Efter den lilla manövern, då vikten på mors ryggsäck ökat avsevärt haffade vi första bästa transferbuss och tog oss tillbaka till båten.
Vi kom tillbaka till båten klockan två ungefär och började med att besöka ett ställe där man kunde stoppa i sig något. Det blev i Sea Side Café där jag åt en halvtråkig ost- och skinkmacka, men jag blev i alla fall lite mätt.
Efter den lilla lunchen gick vi upp så soldäck och tittade ut över den mycket fina utsikten, en sjuhelvetes massa containrar som lastbilar och lyftkranar hela tiden möblerade om bland, riiiiktigt underhållande. Det blev till att titta på containrar i över en timme innan båten la ut. Klockan fem gjorde den det, men då hade vi redan tvingats in på grund av regn.
Jag råkade hitta en pokerautomat. Oj då, jag råkade även spela lite på den. Jag matade i en tia och var övertygad om att den satsade en krona åt gången. Jag noterade inte att den var inställd på fem kronors insats. Jag fick en stege och blev lite paff när jag vann tjugo kronor istället för fyra. Det var roligt, jag matade ut vinsten och tog tillbaka mina ursprungliga tio kronor, sedan kunde jag hålla på och spela jetelänge utan att göra av med någonting, heja mig.
Middagen som följde sedan var en aning exklusivare än gårdagens. I resepaketet vi beställde ingick en trerättersmiddag vilken vi inmundigade denna dag. Förrätten bestod i rökt lax. Jag är "allergisk" mot lax, särskilt när den är kall. Rökt fisk definierar jag som nästan rå fisk, vilket jag tar absolut avstånd från, jag kommer med andra ord aldrig att kunna äta sushi och sill och andra snuskiga halvråa fiskigheter. Min förrätt bestod därför av någon skum gurksallad som serverades till. Hur som helst så räddade mor och far min heder genom att äta hälften var av min lax också. Jag gjorde dock stora framsteg i min fiskkarriär genom att trycka i mig gösfilé till varmrätt. Det var faktiskt godare än jag trodde, eller rättare sagt, det var jättegott.
Resten av kvällen spenderades i baren med att lyssna på samma musicerande folk som dagen innan, vilka spelade i princip samma musik som dagen innan och jag lyckades spana in samma heting som dagen innan. You sexy man. Inget nytt under solen skulle man kunna säga.
När vi kom tillbaka till hytten infann sig sömnen så fort jag lade huvudet på kudden kändes det som, fan vad härligt.
Torsdag 3/8 Hemresedag:
Jag sov som en klubbad hela natten. Jag märkte inte ens när båten lade till för en liten mellanlandning i Mariehamn för att de som hade lust skulle kunna få sig en liten sightseeingtur där. När jag slog upp ögonen hade båten redan lämnat Åland och klockan hade hunnit bli halv tio. Vi behövde nämligen inte stressa till någon frukost denna dag utan vi skulle äta brunch, och det fick man sysselsätta sig med ända fram till klockan ett om man hade lust med det.
Efter brunchen fanns det inte så mycket mer att göra än att vänta på att båten skulle komma fram till Stockholm, men det skulle den inte göra förrän halv fyra. Vi avverkade en vända i Tax Free-butiken där jag inhandlade ett nytt skärp och en hudkräm, samt lite godis.
Vi hann med en vända till på soldäck också, men där var det lite småkallt. Vi satt där och betraktade skärgårdens villor och noterade även att vi passerade ett par öar som blivit skarvkolonier. Det såg verkligen ut som om de var hämtade direkt ur en skräckfilm, helt ödelagda och snuskiga.
När man ska utrymma sig ur båten är man inte den enda som planerar att utföra den manövern. Båten inhyser runt 200 personer och alla vill lämna båten, gärna så snabbt som möjligt, vilket bidrar till en del trängsel. Vi packade oss ur hytten en halvtimme innan båten skulle lägga till, men vi kom inte längre än halvvägs nerför trappen. På plan fem där landgången skulle ske var det redan packat med avstigningsbenägna människor. En liten tjej tittade på mig med stora ögon och utbrast "vad många de är", och det kunde man lungt konstatera. Folk som bodde på plan fem fick problem att ta sig till sina hytter.
Vi kom av båten och ut ur terminalen utan större missöden och letade oss fram till busshållplats 15 där bussen som skulle transportera oss hem stod och väntade. När vi kom in i bussen hade en ovänligt sinnad människa tagit "min" plats, vilket innebar att vi fick sätta oss lite längre fram i bussen. Vi skulle ha satt oss längre bak istället för de tio personerna som satt precis framför oss var mitt uppe i någon sorts fest, antagligen hade de inte varit nyktra på tre dygn. De var högljudda precis hela vägen, från Stockholm till Gävle, och det är ett bra tag det. När vi nådde Gävle lade sig en fridens tystnad över bussen och vi kunde för en gångs skull prata med varandra. Jag hade innan dess skruvat upp volymen på mp3:n och försökt ägna mig åt sudokulösning utan vidare resultat.
När vi kom till Hofors höll Kurt med taxiservice igen. Denna gång gick han även med på en mellanlandning på "Rondellen" så att vi kunde köpa mat. Jag åt kebabrulle, det är gott men jag har smärre fobi mot den stora snuskiga rullen med kebabkött som står fullt synlig i kiosken. Jag gömde mig bakom en skylt medan vi väntade på maten. Heja mig.
maosi, jag vill oxå åka utomlands. :]
Åland är ju också utomlands *fniss*
Jaaaaa, jag var där i en hel TIMME! >8)))))
Jag var i land i riga i fyra timmar.. BIG TIME