Just call me angel
Jag avslutade gårdagen med ett tvåtimmarssamtal med Ida-Idan. Det var myys. Vi drömde oss utomlands. Dock inte på jobb denna gång utan på semestrans. Skulle vara helt underbart om vi kunde görat. Måste bara fixa ett jobb. Ja. Sätt fart nu. Ida hade läst i horoskopet att detta skulle vara en energifylld månad då vi skulle ta oss för med saker och komma ikapp med sådant som släpar. Ursäkta? Vart sjutton ska jag hitta den energin? Jag är för tillfället så lat att jag aldrig skådat något liknande. Jag sitter stilla på min röv hela tiden. Djiiises.
Innan dess då. Ingen Carola i melodifestivalfinalen. Behöver jag säga mer? Nordmans låt har så häftiga effekter och andas verkligen 1600-tal och häxbränning och får mig att rysa av något underligt obehag samtidigt som en jäklans massa välbehag. Ja, på någon underligt vis har jag kommit att gilla den. Det känns lite som om det kan bli vem som helst som vinner, bara det inte blir Chrilleman. Resten är faktiskt i stort sett okej. Så har jag fått det sagt också.
Före det var det Gävle som gällde. Jill Johnson gästade Gefle Konserthus och jag var en given åskådare. Så klart. Satt på femte raden och såg en massa bra, lite snett men bra. Det mesta såg jag genom teleobjektivet och fick ihop 180 bilder, sorgligt nog det mesta sudd. Tänk på att jag är rookie i fotobranschen. Ett urval kan skådas nedan, och gissningsvis hamnar även ett lite större urval i bildisen snart. Åter till konserten. Den var totalt underbar, som alltid ska jag säga. Det mesta utgick från Music Row, men hon slängde även in ett par låtar från The Woman I've Become. Tre låtar är bättre än alla andra, Jolene och Angel of the Morning såklart, men också Why'd You Come in Here Looking Like That. Kombinationen Jill och Cardigans-Nina är hur tuff som helst. Nina var ju såklart inte där, men Jill körde låten själv och jag älskar den. Japp. Lite tråkigt att hon inte drog något från Roots and Wings vilket som bekant min favoritskiva. Jag gick miste om att fälla femtiotusen tårar till Breakfast in New York även denna gång, mycket tråkigt. Hon sa efteråt att hon inte pallade att sjunga två sorgliga låtar utan valde istället Babyblue Paper den här gången. En ny bekantskap med mycket tungt tema även den. Dock måste jag påstå att Breakfast är bättre, mycket bättre.
