Bara Sara

FAAAAAAAAAAAAAAN! kände jag när jag ruschade över parkeringen bakom busstationen och såg bussen rulla iväg när jag hade mindre än 50 meter kvar. Så vansinnigt jävla irriterande så hälften vore nog. Aaaaah. Vi hade haft kemiprov som var riktigt ordentligt lätt så jag var klar tio över ett. Då tog jag en chansning och spurtade mot busstationen i hopp om att hinna med tjugo över ettan, men det gick ju som det gjorde med den satsningen. Ååh vad störigt. Jag hade kunnat vara hemma halv två, men nu blev det halv tre som vanligt. Jag stod där på parkeringen med jävligt lång näsa och funderade vart jag skulle ta min tillflykt. Det blev frissan dit jag gick för att flytta fram min tid ett par veckor. Meningen var att jag skulle klippa mig på onsdag, men jag känner mig verkligen inte så långhårig än. Det är typ först nu jag börjar tycka att frisyren är bra igen. Nu ska jag klippa mig 20 februari istället. Tre dagar före the day. Mwihihi.

Igår morse tog jag min första körlektion, och fruktansvärt jävla skitkul var det. Min körlärare, Tobbe, är seriöst hur bra som helst. Men jag antar att jag gjorde ett väldigt smart första intryck på honom.
Jaha Sara, vad kör ni för bil hemma då?
En sån här... fast den är röd.... och... och inte diesel.
Idiot. Som om färgen spelar någon roll. Jag skyller på min nervositet, fast det är vansinnigt bra att trafikskolan har samma sorts bil som vi. Fast det var ett helt företag från början i alla fall för jag har aldrig mixtrat något med stolen i våran bil, men det skulle jag ju såklart göra. Den skulle höjas och den skulle luta på något speciellt sätt bara för att jag är så jävla kort och i det närmaste sitter i ratten. Han bara "ursäkta men.. du är ju allt annat än lång". Jo tack, jag vet. När han till slut tyckte att jag satt bra for vi omkring i ett villaområde bakom Sandvik med tusen branta backar och skymda korsningar, så tio poäng till den som gissar vad resten av lektionen handlade om. Sant, start i backe. Massor av start i backe. Hur kunde han på förhand veta att det är just detta moment jag är dålig på. Jag har i sanning aldrig startat i något som med rätt kan kallas backe. Bara det har lutat det minsta så har ju bilhelvetet rullat baklänges så att mamma i pur nervositet suttit med ena handen en millimeter från ratten och med den andra på handbromsen för att kunna rycka in om det skulle behövas. Men nu god vänner, hittar Sara dragläge både med och utan handbroms även om det från början kändes som om vi stod i Balder och skulle upp för sjuttiogradersbacken. Sjuhundra motorstopp, massa frustration och en hel del bakåtrull blev det. Jag fixade det men jag fick även läxa på det, så nu ska jag ta med mammsen ut i backen ner mot lekparken och så ska vi stå där och starta och stanna och rulla och starta och stanna och rulla om och om och om igen så att jag kommer till Sandviken som start-i-backes-expert på tisdag när jag ska köra nästa gång. 

Ikväll blir det pump och jag försöker på något sätt tagga till. Det går väl sisådär med det taggandet. Att komma hem är som att ge sig själv en smäll i huvudet som bara dunkar ut all träningslust som eventuellt funnits. Jag fattar inte. Varför måste det vara så? Gaaah. Nej skärpning nu. Jag vill verkligen träna idag. Jag vill det, jag vill det. Punkt.