gossip going non stop
Hej. Jag heter Sara och jag är en massa sjuk. Inte kul. Jag är dunderförkyld och har feber och allmänt trök. Hata. Idag har jag int klivit ur sängen på hela dagen. Ganska skönt egentligen, men måttligt socialt. Jag har legat och chillat med friidrott. Har spelat in lite från VM som jag väl egentligen inte tänkt titta på, men nu kom det till pass. Spelar roll vad man glor på? Har i alla fall mest snott runt i feberångande drömmar och inte tagit in speciellt mycket.
Igår var det lite muntrare även om jag var en massa förkyld då med. Ida, Helensi och jag avancerade in till Sandviken och den såkallade insparken. Helt otroligt. Jag var på skoldans. Det har tidigare, förutom tre skolavslutningar, enbart skett två gånger i mitt liv. Ida och jag har bestämt oss för att börja leva, nu såhär på senare dagar. Ett utmärkt tillfälle att börja på kan man tycka. Jaa. Kul var det i alla fall.
Vi förfestade hemma hos Ida genom att krångla med naglar, hår och smink. Det tog ungefär tre timmar att få ordning på Idas naglar eftersom hon bara kletade ut det hela tiden, sen blev det inte bra ändå. Även att jag är sämst på att sminka mig. Dessutom är jag förkyld och är därmed tvungen att snyta mig hela tiden samtidigt som ögonen kliar och rinner. Kulkul. Såg ut som en pajas, men vafan.
Ida höll på att glömma biljetterna hemma. Hade inte blivit så koolt.
Vi åkte buss från Torsan till Storvik. Det har jag aldrig gjort förut. Exklusivt som fan. Vi fick skjuts ända till busshållplatsen av Helenas päron som levererade ett par glömda skor. Vi åkte sju personer i en minimal blå bil. Jag satt i knät på Helena och slog huvudet i taket. När vi kom fram måste det ha sett komiskt ut när det vällde ut folk samtidigt som lika många satt kvar. När vi väntade på bussbyte i Storvik iscensatte Ida och jag ungefär alla repliker i Heartbreak Hotel för Helena och förundrades över hur hon kan finna den filmen tråkig. Hon ska se den med oss så ser hn den med nya ögon. Haha. I alla fall måste den andra människa som väntade på bussen i Storvik tyckt att vi var rätt så wierd.
Sen dansade vi gärnet, trängdes, gnuggade röv, kollade in pinsamma fullisar, dissade fula dansmoves (exklusive våra egna), tittade på folk och gjorde andra discosaker.
Sen skulle vi med en buss tillbaka. Helena revolterade mot principerna och knatade in och hämtade våra tröjor och väskor själv. Det var en människa som jobbade i garderoben och sjutusen som väntade. Vi knatade till resecentrum och klev på bussen. Mycket smart. Det var verkligen tretusen människor som klev på där vid posten. Men nu var vi smarta och fick sitta, om än tre på ett säte. Jag hade ingen lust att sitta själv.
Igår var det lite muntrare även om jag var en massa förkyld då med. Ida, Helensi och jag avancerade in till Sandviken och den såkallade insparken. Helt otroligt. Jag var på skoldans. Det har tidigare, förutom tre skolavslutningar, enbart skett två gånger i mitt liv. Ida och jag har bestämt oss för att börja leva, nu såhär på senare dagar. Ett utmärkt tillfälle att börja på kan man tycka. Jaa. Kul var det i alla fall.
Vi förfestade hemma hos Ida genom att krångla med naglar, hår och smink. Det tog ungefär tre timmar att få ordning på Idas naglar eftersom hon bara kletade ut det hela tiden, sen blev det inte bra ändå. Även att jag är sämst på att sminka mig. Dessutom är jag förkyld och är därmed tvungen att snyta mig hela tiden samtidigt som ögonen kliar och rinner. Kulkul. Såg ut som en pajas, men vafan.
Ida höll på att glömma biljetterna hemma. Hade inte blivit så koolt.
Vi åkte buss från Torsan till Storvik. Det har jag aldrig gjort förut. Exklusivt som fan. Vi fick skjuts ända till busshållplatsen av Helenas päron som levererade ett par glömda skor. Vi åkte sju personer i en minimal blå bil. Jag satt i knät på Helena och slog huvudet i taket. När vi kom fram måste det ha sett komiskt ut när det vällde ut folk samtidigt som lika många satt kvar. När vi väntade på bussbyte i Storvik iscensatte Ida och jag ungefär alla repliker i Heartbreak Hotel för Helena och förundrades över hur hon kan finna den filmen tråkig. Hon ska se den med oss så ser hn den med nya ögon. Haha. I alla fall måste den andra människa som väntade på bussen i Storvik tyckt att vi var rätt så wierd.
Sen dansade vi gärnet, trängdes, gnuggade röv, kollade in pinsamma fullisar, dissade fula dansmoves (exklusive våra egna), tittade på folk och gjorde andra discosaker.
Sen skulle vi med en buss tillbaka. Helena revolterade mot principerna och knatade in och hämtade våra tröjor och väskor själv. Det var en människa som jobbade i garderoben och sjutusen som väntade. Vi knatade till resecentrum och klev på bussen. Mycket smart. Det var verkligen tretusen människor som klev på där vid posten. Men nu var vi smarta och fick sitta, om än tre på ett säte. Jag hade ingen lust att sitta själv.
Meddela din åsikt
Trackback